Mira fem år

I lördags åkte vi till göteborg och firade Mira som blev fem år i går. Barnen ger ett skrämmande perspektiv på hur fort tiden går. Det sas i går att det som får mänskor att pensionera sig före 65 år är barnbarnen och barnbarsbarnens ålder. Att få den tid med barnbarn som man kanske inte fick när karriären och alla måsten var i vägen när ens egna barn var små känns som att på något sett få ge tillbaka glädjen över de egna barnen. Och det går inte att ta fel på de vuxna barnen uppskattar verkligen att vi bjuder till för våra barnbarn. Det blir ömsesidig glädje. Och Mira var på strålande humör, vi ser fram emot nästa fest.

Publicerat i Familj | Lämna en kommentar

Jills veranda

Ett underbart program som handlar om countrymusik och livsvillkorens i Nashville där programmen spelas in. I det sjätte programmet var Erik Lundin gäst och med hans hjälp hamnade vi i den verkliga rasismens vardag. När han och gill sjöng i den sita sången om att växa för att vi bryr oss fick jag en förfärlig känsla av att det är här även vårt land befinner sig. Vi bryr oss för lite om dem som hamnar bredvid, särskilt olika invandrargrupper och då blir konsekvensen att klyftan i samhället växer. Kameran somar in på en pojke full av tvivel och aggressivitet, det är vackert nu, men när lamporna släcks är vi tillbaka i samma helvete tycks pojken säga. Beundrar Jill som ger sig in i dessa miljöer med mycket ömhet och närvaro. Vad gör vi med rasism och främlingsrädsla??

Publicerat i Politik | Lämna en kommentar

Linus

ger både glädje och bekymmer. Nu har han fått utgjutelse i vänstra örat så jag fick åka till Djurvännen i Påarp med honom. Han måste sövas för att örat skall kunna tömmas på den blodiga vätskan. Han är inte på topphumör i kväll. Men ute har vi varit. Får se hur natten blir. Annars har dagen varit lugn och fin med sedvanliga promenader och förberedelser för helgen då vi skall fira Mira fem år. Reser över dagen med ressellskap från Otthilia, en vänina och Ethel. Har förberedd för att göra fisksoppa på kvällen innan jag åker hem. Får se vem som kommer med hem. vädret skall bli Ok att köra i.

Publicerat i Familj | Lämna en kommentar

Min kusin

Kjell Thomassen har jag numera regelbunden kontakt med. Efter mer än 50 år fick vi kontakt för ett par år sedan. Jag behövde en någon som såg till min sjuke bror Stig så kom Kjell in i mitt liv igen. Hans pappa Johan bodde i Kvam några mil norr för Steinkjer där Kjell nu bor, han arbetade på järnverket i Mo i Rana och pendlade ner till Kvam under mer än 15 år. Kjell har pendlat i stort sett hela livet eftersom han arbetade i oljehanteringen i Södra Norge. Nu när Andrea är pendlare är det gott att ha kontakt med släktingar som levt det livet under stor del av sin yrkesverksamma tid. Johan var min mors äldre bror men levde långt in på 20-talet. Han var som många sin ålder märkt av kriget, och ville helst inte prata om vad han varit med om. Han var definitivt ingen nazist Kjäll är en fin länk till min bror.

Publicerat i Familj, Uncategorized | Lämna en kommentar

Det är något visst med mitten av januari

Det säger åtminstone bondepraktikan. Kanske för att det nu börjar märkas på allvar att vi går mot ljusare tider. Träffade husbilsåkare från Hgs som längtar efter att få ta ut bilen. Eftersom vi har flera resor med flyg planerade tänker inte jag på det ännu. När Andrea kommer far vi till Grand Canaria och sedan på dop i Reykjavik. Då kanske våren kommit så långt att det är värt att tänka i de banorna, skall bilen ut. Idag har den stora nyheten varit att den danske ubåtsbyggaren Madsen kommer att åtalas för mord, våldtäkt och skändning av lik. När domarens sak framställan gjordes kändes det helt overkligt. Hur kan mänska göra något sådant mot en annan mänska. Ung och duktig journalist. Mänskan kan vara hur grym som helst. Obegripligt. Vårt rättssamhälle har ändå en sida som vi måste beundra. Det påpekades hela tiden att han inte är dömd än.

Publicerat i Politik | Lämna en kommentar

Vinterdag

Vad gör man när vintern blir så svår att inga kläder räcker till. Jo har man hund får man ge sig ut. Efter förmiddagens långtur var jag så genomfrusen att jag tog en pläd och slog mig ner framför tvn. Efter lite bläddrande hamnade jag i en två timmar lång dokumentär. Human, en fransk film gjord av ett väldigt proffsigt team omkring fotografen Yann Arthur-Bertrand. Filmen ställer frågan vad är en mänska. Kärlek, hat, sorg, glädje lycka och mening. Över 70 länder besöktes och teamet fick söka tolkar som förstod meningen med filmen dvs visa vad en mänska är. Sedan startades intervjun och det gällde att de intervjuade som representerade allt från moderna storstadsmänskor till urbefolkningar, fattiga och rika utbildade och analfabeter alla fick säga sitt om de svåra livsfrågorna. En helt fantastisk dokumentär som fick mig att gång på gång tänka på Jesus vars enkla budskap älska din nästa som dig själv, på olika sett var allas förhoppningar. Vad många vi är och hur lika vi är. Tog mig tid att se dokumentären som berättar om hur filmen gjordes. Underbara ödmjuka konstnärer, filmare och journalister. Ta dig tid du också att se den.

Publicerat i Politik | Lämna en kommentar

När kylan biter

Lite så känns det just nu. När det är nollgradigt och vinden ligger på från väst, då biter kylan i kinderna. Och jag är glad att jag har Linus, annars skulle jag förbli sittande i bekvämlighetens hörn. Ibland kan jag känna att Linus begränsar livet, men så tänker jag efter, och känner efter och så inser jag hur betydelsefull han är, både som vän och som aktivitet. Han måste ha passning, rast och mat. När jag tittat på SVT-dokumentären om maffian i Italien, blir det åter tydligt vad det betyder att ha en uppgift som kräver någon av en. De styr och ställer över tusentals mänskors liv, mänskor som saknar det nödvändiga men som får hopp av maffians löften. Det är aldrig rimligt att lämna unga åt hopplöshet. Och i maffians fall ger de inte bara religiöst hopp utan framför allt hopp om pengar och materiellt välstånd. Alla måste få känna sig behövda. Det är nog det jag påminns om varje gång jag måste ut i kylan med Linus.

Publicerat i Tro | Lämna en kommentar